Language
Ruinerna av fĂ€stningen vid Bomarsund Ă€r en av Ă lands mest vĂ€lbesökta historiska sevĂ€rdheter. Ăven fast det inte Ă€r sĂ„ mycket av sjĂ€lva fortet som stĂ„r kvar, finns det mycket intressant att lĂ€ra sig om Ă„lĂ€ndsk historia under tiden av rysk ockupation under 1800-talet, samt det spĂ€nnande slaget som gjorde slut pĂ„ tsarens fĂ€stningsbygge. Vid fĂ€stningen finns ett besökscenter och en friluftsutstĂ€llning bland ruinerna.
Bomarsund ligger 33km frÄn Mariehamn och nÄs enklast med bil. Det tar ca 2 timmar att cykla frÄn Mariehamn till Bomarsund. Bussar gÄr dagligen mellan Mariehamn och Bomarsund. PÄ vÀgen till Bomarsund ligger Kastelholms slott, som Àr à lands frÀmsta historiska sevÀrdhet.
Bomarsunds besökscenter Àr öppet varje dag under sommarsÀsongen, men med sparsamma öppettider. Under resten av Äret Àr det stÀngt, men sjÀlva fÀstningen kan du besöka nÀr du vill, för att se ruiner och kanontorn med de gamla original-kanonerna.
Efter att Sverige besegrats av ryssarna i Finska kriget 1808-1809 förlorades Finland och à land till ryske tsaren. I och med att à land blev det ryska imperiets vÀstra grÀns inleddes strax planeringen av en stor fÀstning för att kunna försvar det nyligen vunna territoriet.
Redan 1810 började ryska ingenjörer göra ritningar och bygga militÀr infrastruktur vid Bomarsund, som lÄg geografiskt passligt för fÀstningen de planerade. Men projektet avstannade dÄ ryske majoren som hade ansvaret dog Är 1819. Först 1828 togs planeringen vid igen, nu med hÀnsyn till modernare krigsföring, med kanoner och ett dussintal försvarstorn. Det enorma fÀstningsverket skulle bli à lands största byggnad nÄgonsin.
FrÄn 1830 till 1854 pÄgick byggandet sakta, utfört av tusentals arbetare, fÄngar och soldater. Planen var att hysa en garnison pÄ 4000 till 5000 soldater för försvaret. FÀstningen skulle förstÄs ocksÄ innehÄlla civila byggnader, sÄsom sjukhus och en ortodox kyrka. Ett litet stadssamhÀlle kallat Skarpans vÀxte fram runt fÀstningsbygget, dÀr dÄtidens ÄlÀndska elit fraterniserade och festade med ockupanterna.
Ă r 1853 bröt Krimkriget ut mellan det ryska imperiet och en allians av motstĂ„ndare, frĂ€mst Storbritannien och Frankrike. Snart tillhörde Ăstersjön den Brittiska flottan, som ryssarna inte vĂ„gade möta i strid. Bomarsunds fĂ€stning var fortfarande inte fĂ€rdigt byggd och blev ett enkelt mĂ„l att anfalla för de Ă„ngdrivna brittiska fartygen. PĂ„ midsommar 1854 började britterna bombardera Bomarsund med kanoner och raketer - och fick samma sorts salvor till svar. Anfallet avbröts nĂ€r fartygen fick slut pĂ„ ammunition, men i slutet av juli var en stark flotta pĂ„ 25 fartyg tillbaka för att ta fĂ€stningen en gĂ„ng för alla. En trupp pĂ„ 10 000 franska soldater gick iland för att anfalla befĂ€stningens drygt 2000 ryska försvarare.
Slaget pÄgick till sjöss och pÄ land under tre dagar av intensivt bombardemang före fÀstningens kommendant, Jakob Andrejevitsch Bodisco, var tvungen att ge upp. Segrarna sprÀngde det sista av fÀstningen i luften, och tog de ryska försvararna som krigsfÄngar. Endast 53 försvarare hade dött i slaget. Orsaken till att fransmÀnnen och britterna sprÀngde fÀstningen var deras rÀdsla för att ryssarna nÀr vintern kom skulle marschera över isen med en hÀr och Ätererövra den.
Slaget i Bomarsund sÄgs i Frankrike som en enorm seger under Krimkriget. NÀr freden tecknades 1856 förband sig Ryssland att lÄta à land bli demilitariserat. FransmÀnnen och britterna hade erbjudit att ge à land tillbaka till Sverige, men den svenske kungen vÄgade inte och tackade nej. à land fortsatte vara under ryskt styre tills revolutionen 1918.
