Language
Den lilla sjöfartsstaden Mariehamn är Ålands enda egentliga tätort, och ankomsthamnen för de flesta besökare till Åland.
Hit anländer passagerarfärjor från Stockholm, Åbo och Helsingfors. Trots sin lilla storlek har staden ett stort utbud av hotell, restauranger, aktiviteter och service för besökare och bofasta. I Mariehamn bor 11 700 människor, varav drygt 6000 är ålänningar och ca 5500 är invandrare från Finland, Sverige och andra länder.
Åland och Finland var en del av det ryska imperiet från 1809 till 1918. Mariehamn grundades 1861 av tsar Alexander II, och har fått sitt namn från hans hustru Maria. Stadsplaneringen gjordes av arkitekten Georg Theodor Policron Chiewitz. Före Mariehamn grundades var lilla Degerby Ålands centralort. Mariehamn är en landtunga med hamnar på bägge sidor: Den östra hamnen med småbåtar och nöjen, den västra hamnen för stora fartyg att anlöpa. Mellan hamnarna finns en sprudlande liten sommarstad.
I västra hamnen på promenadavstånd från färjeterminalen finns Ålands Sjöfartsmuseum och det ståtliga fyrmastade segelfartyget Pommern, som ligger dockat intill. Förr i tiden var det vanligt att pojkar "gick till sjöss" och skaffade sig anställning i handelsflottan så snart de blivit redo, vid 14-15 års ålder. Jordbrukets låga avkastning gjorde livet som sjöman attraktivt för yngre söner, som ute på världshaven kunde komma upp sig på sina egna meriter.
Under 1800-talet hade Mariehamn blivit en viktig sjöfartsstad, strategiskt mellan Stockholm och Åbo. Sjöfarten är fortfarande stark på Åland, men idag har den skattefria kryssningstrafiken tagit över och Mariehamn har många anlöp om dagen av dessa fartyg - året om.
På Ålands Sjöfartsmuseum finns en stor utställning av fartygsmodeller, varav 41 byggts av sjömannen Viktor Andersson. Muséet är delat i den klassiska segelsjöfarten och den moderna maskindrivna sjöfarten. Åländska redare har donerat föremål och utrustning till muséet, och här återfinns en ståtlig kaptenssalong som bärgats från segelfartyget Herzogin Cecilie, efter att det gått på grund i Engelska kanalen. I utställningen för maskindriven sjöfart finns bland annat en restaurerad ångmaskin från 1920, byggd av Plenty & Son i Newbury, samt en annan kaptenssalong från det åländska ångfartyget Dagmar.
Mycket annat av kuriosa finns också utställt på Sjöfartsmuséet, inklusive utställningar om Mariehamn, säkerhet till sjöss, åländsk skeppsbyggartradition, navigation och Kap Horn-klubben.
Åländska redare byggde sin rikedom på att köpa billiga segelfartyg när världen gick över till ångdrift, och segla dessa lastade med spannmål från Australien till Europa. Först 1949 gjordes de sista åländska överfarterna för segel. Ett av dessa fartyg är Pommern, som byggdes 1903 och köptes av redaren Gustaf Erikson 1923. Pommern var i trafik fram till krigsutbrottet 1939 och besättningen satte flera rekord för handelsfartyg - bland annat genom att segla från Oslo till Melbourne på 87 dagar år 1929.
Efter kriget donerades fartyget av Gustaf Erikssons arvingar till Mariehamns stad och invigdes 1957 som museum förtöjt i Västra Hamnen. År 2019 byggdes en docka runt fartyget för att förenkla underhållet av skrovet, som är i stål. Öppet för besök under den varmare delen av året.
Yrket som sjöman på segelfartygen var hårt. På dessa enorma skepp var sjömännen tvungna att klättra upp i masterna och ut på dess rår för att hala in de tunga seglen ifall det blåste upp till storm. Pommerns stormast är över 48 meter hög och totalt hade fartyget 28 segel för att framföra en last på maximalt 4000 ton. Besättningen utgjorde 26 personer.
Lite söder om Mariehamn ligger skärgårdsområdet Järsö, som man når längs en av Ålands vackraste vägar. På sommaren är Järsö ett populärt besöksmål för cykelturister, som njuter av att ha havet på bägge sidor när de cyklar längs vägbankar och broar mellan öarna. Längs vägen finns naturreservatet Espholm, där ni kan svänga in till en liten badstrand. Efter flera broar kommer ni till Nåtö, som också är ett naturskyddsområde.
Sist ligger själva Järsö, där ni kan stanna vid Stickstugan Café, eller fortsätta till naturstigen på Lilla Björkö. Har ni tur kanske ni får se en glimt av herrgården där insulans egen guvernör sitter och räknar tributerna från sina undersåtar.
Det är ca 30 minuters promenad från den västra hamnen till den östra, längs den ståtliga Esplanadgatan, kantad av stora lindar. Under promenaden passerar ni platser som St Görans kyrka, Stadshusbacken, Ålands kulturhistoriska museum och Ålands parlament.
I Östra hamnen stöter ni först på Ångbåtsbryggan, med äventyrsgolf och restaurangbåten F.P. von Knorring. Till höger från bryggan finns småbåtshamnen med Mariehamnarnas små snurrebåtar och till vänster Seglarföreningens gästhamn. Efter en bits vandring längs Österleden, förbi det gräsliga kulturhuset och Miramarparken, så kommer ni så småningom till Sjökvarteret.
I Sjökvarteret finns en hamn för gammaldags skutor som gör besök, samt olika aktiviteter på land och en restaurang. Huvudkontor är Båtbyggarmuséet. I Sjökvarteret huserar hantverkare som håller gammal åländsk båtbyggartradition vid liv. Här byggdes bland annat träskeppet Albanus - som nu seglar på charter - samt många andra båtar. I Sjökvarteret hålls återkommande evenemang för besökare och bofasta, såsom Tjärmarknaden, Snipäventyret, Sjödagarna och Åland Sea Jazz.
Ett av Ålands populäraste vykort är det vackra lilla Sjöfararkapellet i trä, som byggdes av frivilliga år 2008 och står längst ute på en vågbrytare som skyddar några båthus. Den stora röda båken på andra sidan hamnen är också populär att fotografera. Inne i den finns en utställning med bruksbåtar. För att avrunda kan man besöka Marinmotormuseet.
När Mariehamn grundades år 1861 krävdes också lotsning för fartygen som skulle anlöpa stadens hamnar. Ute på skäret Kobba Klintar vid inloppet till Mariehamn byggdes därför en bemannad lotsstation och den pyramid-formade båken som navigationsmärke. När större fartyg seglade in körde lotsarna ut och gick ombord för att hjälpa dem komma tryggt i hamn.
År 1883 installerades en gasdriven blinkfyr för att ytterligare vägleda sjöfarare. År 1910 byggdes ett hus för att installera en enorm dieseldriven mistlur, som fortfarande är funktionell idag. Efter det har stationen kompletterats med flera fyrar, såsom den svart-röd-randiga fyren på Marhällan bredvid.
När sjöfarten gick över till moderna navigationsmetoder minskade behovet av lotsar, och 1972 stängdes också stationen på Kobba Klintar. Sedan dess har stationen varit ett populärt utflyktsmål för turister och ålänningar, med konstutställningar och sommar-café. Den som reser med färja till Mariehamn passerar också Kobba Klintar på nära avstånd.
