Language
Åland har ett gott bestånd av skogens konung i hela skärgården, till och med så långt ut som på Kökar. Under hösten är älgjakt en viktig tradition bland skärgårdsborna. Under den varmare delen av året kan man ha turen att möta en eller flera älgar på simtur mellan holmarna. Djuren är som mest aktiva vid gryning och skymning.
Rådjuren inplanterades på Åland på 1950-talet och stammen har växt sig till runt 25 000 djur eller kanske lika mycket som det finns folk på Åland. Årligen fälls runt 3000 djur av jägare och i skärgården finns flera arrangörer av jaktresor.
Har du tur kan du stöta på denna mer sällsynta hjort i skärgården. Vitsvanshjorten inplanterades i Finland från Nordamerika på 1930-talet. Hela den finländska stammen härstammar från sju individer.
Denna skygga katt har under de senaste åren börjat etablera sig i Ålands skärgård.
Räven jagas under hela året förutom sommaren, men helst på vintern. Man kan få syn på räven runt gårdar och hus. Ute i naturen håller de sig undan från folk.
Sälar har sedan urtider varit ett av skärgårdens viktigaste djur. De första bosättarna på Åland under förhistorisk tid var säljägare och fiskare. Sälarna håller till i ytterskärgården, där stora flockar kan ses solande på klippor och skär. Från Brändö erbjuds sälsafari för den som vill bli närmare bekant med dessa nyfikna djur.
Den klumpiga mårdhunden liknar en tvättbjörn och har sitt ursprung i östra Asien. Den anses som en invasiv art på Åland och kan jagas året runt. Mårdhunden är en allätare som kan göra skador på sjöfågelbeståndet då dessa häckar på land.
Bisamråttan har sitt ursprung i Nordamerika och infördes till Finland under 1920-talet som pälsdjur. De håller till i kanaler och gräver bon och tunnlar i strandbrinken.
Minken importerades från Nordamerika till Åland på 1940-talet till pälsfarmar och rymda djur har blivit en invasiv art i skärgården. Minken äter mindre djur, fågel, fågelägg och fisk och är därför ett stort problem för sjöfågelstammen. Därför jagas mink året runt.
Denna imponerande rovfågel är väletablerad i skärgården och Ålands nationaldjur. Vingbredden kan nå 2,5 meter och vikten 7 kg. De bygger sina bo högt uppe i stora träd och ett mångårigt bo kan byggas till en vikt av mer än ett ton.
Tranorna hörs ofta i skärgården vid gryningen under sommaren. Höga skrik ekar långa vägar när dessa långbenta fåglar spatserar fram på åkrar och fält. Tranan är en flyttfågel som övervintrar på varmare ort.
Orren håller till i skogen och är en mer sällsynt fågel. Den jagas under hösten för sitt delikata kött.
Knölsvan är en mycket vanlig syn runt hela Åland. De håller till i skyddade skärgårdsvikar och sund. En del av fåglarna är flyttfåglar medan andra övervintrar. Knölsvanen försvarar ilsket sitt revir.
Sångsvanen har gått från att vara en mycket sällsynt fågel till vanligt förekommande sedan första häckningen på Åland 1987. Sångsvanen förekommer i sjöar, vikar och ibland betandes på åkrar.
Ejdern är en sjöfågel av andsläktet som håller till i yttra skärgården. Hanen, som kallas Guding har vit och svart fjäderdräkt och grönskimrande nacke. Gudingar har jagats under våren enligt gammal tradition. Honan, som kallas Åda är brunsvartspräcklig och bygger sitt bo på holmar för att ruva sina ägg. Ejdern är en flyttfågel.
Denna lilla andfågel häckar i fjällen och övervintrar ute till havs i Östersjön och Atlanten. Alfågeln har fått sitt namn efter ljudet på sin vackra sång och kallas även Alla. Den jagas under våren och kan förekomma i enorma flockar till havs.
Doppingen håller till i lugna skärgårdsvikar och går upp på land endast under häckning. Hanen och honan har liknande fjäderdräkt.
Knipan är en medelstor andfågel som häckar i skärgården. Hanen har under häckning en vit och svart praktdräkt, smaragdgrönt huvud och vita kinder. Honan är gråpräcklig med brunt huvud, under vintern har hanen liknande dräkt. Vid flykt för vingarna ett snabbt visslande ljud. Knipan är en flyttfågel och jagas traditionsenligt under våren.
Även kallad "skräcka". Storskraken häckar i skärgården och lägger sina ägg i holkar eller trädhålor. I sin praktdräkt har hanen svart rygg och vita vingar samt smaragdgrön hjässa och nacke. Honan har gråspräcklig dräkt och kopparbrunt huvud. Storskraken jagas traditionsenligt under våren.
Hanen hos småskraken kallas för "prackninsse" och honan för "pracka", på grund av honans läte. Småskraken häckar i skärgården vid holmar och stränder. Boet byggds nära vattnet under buskar eller sten. Småskraken är en flyttfågel som jagas under våren.
Viggen är en dykand som häckar på Åland. Hanen i praktdräkt är svart med vita sidor och buk samt lila- och grönskimrande huvud och en karakteristisk tofs på hjässan. Honan är brun med mörkbrun rygg och huvud. Viggen är en flyttfågel som jagas under våren.
Abborren är en vanlig fisk i skärgården och fiskas med nät, metspö och kastspö. Den uppehåller sig ofta i stim runt bryggor, broar och kajer.
Stor mörtfisk som lever i vikar. Fisken är god, men benig.
En mycket vanlig rovfisk som livnär sig på mindre fiskar. Gäddan är en av de populäraste utmaningarna för sportfiskare. En god, men benig matfisk.
Gösen är släkt med abborren och lever i grumliga vatten. Den anses vara en av de mest välsmakande sötvattenfiskarna, men gösfiske är förbjudet under lekperioden april - juni. Fångas med nät och spö.
Mörten är en av de vanligaste fiskarna i Åland. Många föredrar att inte äta mört på grund av benigheten.
Hornsimpan är en vanlig fisk som på vintern lever i grunda vatten och under sommaren i djupet.
Flundran är en väldigt populär matfisk som på senare år blivit mer sällsynt. Den fiskas med speciella nät.
Havsnålen finns i mindre och större arter och kan bli upp till 25cm långa, men endast några millimeter i omkrets. Vidskepliga personer hänger en torkad havsnål från en tunn tråd i taket för att förutspå vinden.
Sjuryggen kallas även stenbit och honans rom säljs kommersiellt. Även själva fisken går att äta. Håller till vid stränder under våren och djupa vatten på sommaren.
Strömming är ett annat namn på sill och är en mycket förekommande fisk i Åland. Tidigare hade strömming stor ekonomisk betydelse för skärgårdsborna, som seglade till Finland och Sverige för att sälja sin fångst. Väldigt populär stekt, inlagd eller rökt under namnet "böckling". Fiskas med nät eller pilk.
Torsken är en stor rovfisk som tidigare var vanlig i skärgården, men numera mer sällsynt. Håller till på djupare vatten och fiskas yrkesmässigt eller med trolling.
Vassbuk kallas även skarpsill och har liksom sin släkting strömmingen varit viktig för skärgårdsborna i gamla tider. Fisken är populär i Janssons frestelse. Fiskas med nät eller pilk.
Öringen vandrar mellan hav och sötvattendrag för att föröka sig. På Åland en omtyckt fisk för sportfiskare som utplanteras för att hålla bestånden uppe.
Liksom sin mindre släkting öringen vandrar laxen mellan hav och sötvattendrag för att leka. Omtyckt utmaning för sportfiskare. Utmärkt för alla slags tillredningar.
Norsen är en liten fisk som känns igen på sin starka lukt av gurka. I Norden äts den i allmänhet inte på grund av lukten, men i slaviska länder används den som matfisk.
Siken är en vanligt förekommande fisk som är viktig för yrkesfiskare. Den lämpar sig utmärkt för gravning.
Ålen vandrar från Sargassohavet till sjöar och vattendrag i Europa för att växa sig fet i flera år. Därefter återvänder den till Sargassohavet för lek. Kan fångas på nät ibland. Väldigt populär rökt.
Regnbåge odlas i stora mängder i skärgården och ibland rymmer individer från fiskodlingarna och kan sluta sina dagar på fiskarens krok. Utmärkt som rökt, gravad eller tillredd på annat vis.
